Motorik med alla sinnen i förskolan

På vilka sätt kan förskolans utbildning ge barn förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga? 
– För att utveckla en allsidig rörelseförmåga krävs en medveten planerad undervisning i en miljö som inspirerar till rörelseglädje. Detta innebär att pedagoger behöver ha kunskap om barns fysiska och motoriska utveckling och förmågor för att kunna planera och genomföra lämpliga aktiviteter i undervisningen.

Vi behöver ha koll på var barnet befinner sig i sin motoriska utveckling samt göra det vi kan för att stötta utvecklingen av dessa förmågor.

Vi behöver ha koll på var barnet befinner sig i sin motoriska utveckling samt göra det vi kan för att stötta utvecklingen av dessa förmågor. Motorisk utveckling kommer inte av sig själv. Här kan vi använda oss av ålderstypisk mognad som ett riktmärke i barnets motoriska utveckling.

Skolverket (2022) lyfter även fram att utveckling av motoriska färdigheter kräver en hel del träning och att det tar tid att bli skicklig. I förskolan är det viktigt att ge barn tillräckligt med tid för att öva på rörelser så att de känner sig trygga med dem. När barn lär sig nya och okända rörelser kan du som pedagog demonstrera rörelserna samtidigt som du förklarar hur de utförs. Detta underlättar förståelsen för hur barnen själva kan göra dem.

Det är viktigt att variera svårighetsgraden för att skapa en rolig och varierad rörelsestund.

Det är viktigt att variera svårighetsgraden för att skapa en rolig och varierad rörelsestund. Därför bör rörelseundervisningen innehålla både övningar som är bekanta för barnen och som de redan behärskar samt nya utmanande övningar.

Vad innebär begreppet sensomotorik? 
– Senso är sinnen och motorik är rörelse. Våra sinnen och motorik samverkar konstant hela tiden. Det ena fungerar inte utan det andra. All rörelse vi gör kräver ett nära och snabbt samarbete mellan sinnen och motorik, det vill säga sensomotorik.  Väl utvecklade sinnen som balans, syn, känsel och muskel/ledsinnet behövs för varje rörelse vi gör men är även något vi behöver för att enkelt kunna vara stilla.

Varför är det viktigt för förskolans pedagoger att känna till hur motoriken och våra sinnen hör ihop?  
– Väl utvecklade sinnen och motorik är grund för all inlärning. Har man utmaningar med sensomotoriken, kan många saker bli svårare att göra. Eller så kan det gå åt mer energi och ansträngning att utföra en uppgift jämfört med jämnåriga, vilket kan leda till trötthet, stress, koncentrationssvårigheter och många andra utmaningar.

Vi tänker sällan på att allt och hur allt hänger ihop. Att rita eller läsa kräver ett enormt samarbete mellan sinnen och motorik. Att kunna sitta stilla på stolen, att ha kontroll på var armar och ben är i förhållande till rummet, att känna och hantera materialet penna och papper, ögonmuskler som ska få ögon att fokusera och löpa över text eller teckning, att uppfatta språkljuden korrekt.

Har ett barn utmaningar med balans, ögonmotorik, känsel, koordination eller att krypa, kan barnet ha svårare än andra med att rita, fokusera på text och bild, läsa, klättra, trä på pärlor, följa med i ramsor eller vilja och kunna vara med i lekarna.

Väl utvecklad sensomotorik är dessutom en förutsättning för att hitta och känna rörelseglädje. Ett barn som står bredvid och inte är med i leken, beror det på att hen inte vill eller saknar hen någon förmåga och känner sig osäker? Kanske barnet inte vill vara med för att dålig balans gör att hen inte vågar klättra? Kanske brist på lust att sparka boll beror på svårigheter med balansen eller öga/fot koordination, ögonmotorik/syn, en påslagen nackreflex?

Småbarnsåren är centrala för barns nervsystem och sensomotoriska utveckling.

Småbarnsåren är centrala för barns nervsystem och sensomotoriska utveckling. Ett barns vakna tid spenderas till största del i förskolan, den vakna tid som barnet har störst möjlighet att utveckla, lära sig och leka sig till ålderadekvat grundmotorik och sensomotorik. Därför är förskolan och pedagogerna där så otroligt viktiga för barnets utveckling, mående och framtid.

I er bok lyfter ni fram betydelsen av våra reflexmässiga rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Varför är de viktiga att känna till och jobba med hos förskolebarn? 
– Vi alla har reflexer som hjälper oss och skyddar oss. En del reflexer ska vara ”påslagna” i några månader för att sedan vara ”avslagna” medan andra ska vara aktiva hela tiden som exempelvis att snabbt stänga ögonen när något snabbt kommer hotfullt nära, att ta emot oss med händerna och hålla huvudet uppe när vi faller eller att återfå balansen när vi tappar den. Oftast är det stimulans av något sinne som reflexmässigt utlöser en kedja av motoriska rörelser, exempelvis ett finger på en het platta och fingret lyfts snabbt. Att förhindra en reflexreaktion tar kraft, energi och fokus.

Att förhindra en reflexreaktion tar kraft, energi och fokus.

Om några av de reflexer som ska vara ”avslagna” fortfarande är ”påslagna”, kan detta leda till svårigheter på flera plan. Om en viss nackreflex är påslagen, startar en vridning av huvudet en kedja av rörelser i armar och ben. Det här kan försvåra förmågor som att cykla, rita, läsa, krypa, bära tallrik med mat, sparka boll och mer. Alternativt kan den omedvetna ansträngningen att hålla tillbaka armar och ben när man vrider nacken, ta energi och fokus från annat som att koncentrera sig, lära sig eller orka hålla vakenheten uppe. Det finns flera andra reflexer som kan ge svårigheter om de är ”påslagna”.

Genom att veta att dessa olika typer av reflexer finns och lite kring hur de fungerar, kan vissa lekar och övningar göra att de blir ”avslagna” (ex nackreflexer) eller utvecklas (ex balansreflexer). Det i sin tur kan göra det lättare för barnet på flera plan.

På vilka sätt kan arbetet med motorik kopplat till våra sinnen stötta barn med exempelvis koncentrationssvårigheter? 
– Ett sätt är att göra allt för att barnet ska leka och träna sig till grundrörelser och att dessa blir automatiserade (kom ihåg att rörelser alltid inkluderar nära samarbete med alla sinnen). Kan det verkligen påverka exempelvis koncentrationen? Ja.

Vi tänker oss tillbaka till när vi lärde oss cykla, en förmåga som kräver mycket samarbete mellan sinnen och motorik. All koncentration gick åt till att hålla balansen samtidigt som både ben ska paddla och armar styra och huvudet och blicken titta framåt. Detsamma gäller när vi lärde oss att gå, krypa eller när vi lärde oss att köra bil.  Koncentrationen och hjärnkraften vi måste lägga för att lära oss nytt är stor tills den dagen vi har lärt oss det och vi gör det automatiskt.

En dag kan vi cykla automatiskt utan att tänka på det vi gör och har då energi och förmågan att samtidigt koncentrera oss på något annat som exempelvis lyssna på någon som pratar, titta på naturen, se bilarna, ta instruktioner eller annat.

Barn som inte har automatiserat vissa rörelser eller jämfört med sina jämnåriga, har ofta jobbigare än andra.

Barn som inte har automatiserat vissa rörelser eller jämfört med sina jämnåriga, har utmaningar med balans, hoppa, koordination, kroppskännedom eller har svårt med ögonmotorik och därmed synen, har det ofta jobbigare än andra. De här barnen får lägga extra kraft på att göra det som andra barn gör automatiskt, enklare och utan massa energispill. Mer av deras koncentrationsförmåga går åt till att göra saker som för andra är ”självklara”. Att koncentrera sig på två saker samtidigt som att lyssna till vad pedagogen säger samtidigt som man är fullt koncentrerad på att hålla balansen och sätta ned fötterna rätt på stigen i skogen blir svårare när sensomotoriken inte är automatiserad. Detsamma gäller om man omedvetet har svårt med och behöver hålla balansen när man sitter stilla på en stol.

Även reflexer som är ”påslagna” men som ska vara ”avslagna”, kan påverka koncentrationsförmågan liksom rörelse- och sinnesförmågan. Vissa motoriska rörelser eller uppgifter kan vara svårare att genomföra på grund av att reflexen slår på hela tiden och koncentrationen behövs då till att göra uppgiften och inte till att lyssna på annat (jämför med att cykla). Energi och kraft att motverka en reflexrörelse som kroppen automatiskt vill göra, tar också fokus från annat tex koncentration.

Det finns även reflexer som gör oss fokuserade på att överleva, reflexer som ska slå på när det behövs. Men om påslagna, gör de att vi konstant håller koll på miljön runt oss. Barn med den här reflexen påslagen är inställda på ”överlevnad” och har mer eller mindre konstant koll på ljud, stämning i rummet, rörelse, blickar från andra, vad som händer överallt runt dem. Då är det svårt att koncentrera sig.

Väl utvecklad sensomotorik med automatiserade rörelser och sinnen, hjälper barnet dessutom i sin självkänsla, vilja och kunna delta i lekar och aktiviteter och har lättare i socialt samspel.

Genom medveten motorik, fri lek på olika ytor, lustfyllda övningar och att arbeta med barnens sensomotorik, kommer för de flesta, rörelser och grundmotorik automatiseras och reflexer att reagera som de ska. Då har man krattat manegen för att barnen ska kunna rikta sin energi till att lära mer och att koncentrera sig.

Väl utvecklad sensomotorik med automatiserade rörelser och sinnen, hjälper barnet dessutom i sin självkänsla, vilja och kunna delta i lekar och aktiviteter och har lättare i socialt samspel.

Barn i Sverige tillhör de mest stillasittande i världen, på vilka sätt kan vi erbjuda en verksamhet som kompenserar för detta?
– Enligt WHO:s rekommendationer bör barn ges möjlighet till daglig fysisk aktivitet på minst 3 timmar varje dag, varav minst 1 timme bör vara pulshöjande aktivitet. Perioden från 1 till 5 års ålder är den mest gynnsamma för att utveckla grundläggande motoriska färdigheter i takt med hjärnans utveckling. Med tanke på att barn också spenderar den mesta av sin vakna tid i förskolan blir det av största vikt att möjliggöra för fysisk aktivitet.

Enligt WHO:s rekommendationer bör barn ges möjlighet till daglig fysisk aktivitet på minst 3 timmar varav minst 1 timme bör vara pulshöjande aktivitet.

Utomhuslek och fri lek:  
Se till att det finns tillräckligt med tid och utrymme för barn att leka utomhus. Detta kan inkludera lek på lekplatser, bollspel, klättra, hänga, cykla, rulla, balansera och andra fysiska aktiviteter som främjar rörelse och sinnesutveckling.

Rörelserum inomhus:  
Skapa utrymmen inomhus som är avsedda för rörelse. Det kan vara speciella områden/rum där barn kan springa, dansa, hoppa, klättra eller delta i andra fysiska aktiviteter.

Planera rörelseundervisning:  
Planera och implementera organiserad rörelseundervisning där man arbetar medvetet med grundrörelserna. Alla barn har olika motoriska förmågor och ett inkluderande arbetssätt innebär att erbjuda olika typer av utmaningar och inspirera varje barn oavsett nivå. Syftet är att ge alla barn möjlighet att känna motivation och uppleva glädje i rörelseaktiviteter genom att de också får känna att de lyckas.

Använd kroppen i lärandet:  
Införliva rörelse i lärandet genom att använda fysiska aktiviteter för att förklara och förstå olika ämnen. Det kan vara genom att använda rörelse för att lära sig matematiska begrepp, att få leka och dramatisera sagor eller saker man upplevt.

• Bilden högst upp på sidan är en del av omslaget till boken Motorik med alla sinnen – grund för barns lärande. Omslag och grafisk form av Hanna S Larsson.